onsdag 19 augusti 2015

Med Adrian Peterson i Halland del II

Inte så långt från Köinge ligger Alfshög - ja, till och med i samma pastorat. Den här kyrkan uppfördes 1901-1903 och här fick Adrian C. Peterson hjälp av sin son Carl Crispin.
1931 drabbades kyrkan av brand, efter vilken den fick sin nuvarande inredning med återförda inventarier från medeltidskyrkan.
Vid mitt besök i juni 2014 så var kyrkan i sorgligt skick med svåra fuktskador. Avfuktare brummade och det var nog inte meningen att man skulle besöka kyrkan. I år så har kyrkans yttertak renoverats. Vi får hoppas på en ny inre renovering så snart som möjligt.









Med Adrian Peterson i Halland del I

Några bilder från Adrian Peterson-kyrkor i Halland tänkte jag bjuda på.
Först från Köinge kyrka. Den byggdes 1894-1896 i nygotisk stil med kanske några nyromanska inslag. Den ersatte en medeltidskyrka och i den nuvarande kyrkan finns inte mindre än två medeltida dopfuntar. I det inre är den målad i ljusa färger, som knappast kan överensstämma med den ursprungliga färgsättningen.







tisdag 18 augusti 2015

En ovanligt ny gammal kyrka

När järnvägen drog sig fram genom Småland blev det ofta så, att de gamla centralbygderna i socknarna kunde hamna vid sidan av. Det nya stationssamhället kunde byggas flera kilometer från kyrkplatsen.
Det här fenomenet fick religionssociologiska effekter. När Svenska kyrkan saknades flyttade frikyrkorna fram positionerna. F-län, Jönköpings län, har ibland tolkats som det frikyrkliga länet. Det stämmer väl, i de flesta av länets kommuner är frikyrkorna mycket starkt representerade, och residensstaden Jönköping är ju känt som "Smålands Jerusalem".
Nässjö är en av de socknar som råkade ut för denna splittring mellan gammalt och nytt centrum. Nässjö gamla kyrka ligger några kilometer väster om den nya staden och byggdes 1789-1791 efter en ritning från 1777 av Olof Tempelman. Den ersatte en medeltida stenkyrka. Sakristians läge ändrades från norr till öster om kyrkan.
Kyrkan är välbevarad, och har bland annat en bevarad altarpredikstol. Idag är kyrkan gul med vita fönsteromfattningar, men före 1968 var den helvit.
Orgeln i kyrkan byggdes ursprungligen av Pehr Schiörlin.
1941 gjordes en större renovering då en äldre predikstol uppsattes på norra sidan, liksom en den annan äldre inredning från den tidigare stenkyrkan.
Den nya kyrkan i församlingen ligger förstås centralt i Nässjö stad och invigdes 1909. Sedan dess så har den gamla kyrkan varit just detta, mest använd under sommarmånaderna.









lördag 10 augusti 2013

San Lorenzo fuori le mura

Många av de som besöker Sankt Laurentii kyrka i Söderköping noterar att i vapenhuset finns kyrkans och den gamla församlingens vapen, ritat av Bengt Olof Kälde, ett halster som minner om martyren Lars eller Laurentius.

Så vem var då Laurentius och varför har kyrkan hans namn? Laurentius eller Lars var en diakon i Rom och kristen martyr, en av den västliga kyrkans mest vördade helgon. Hans dödsdag var den 10 augusti 258 och därför finner vi namnet Lars ännu i vår almanacka på detta datum. Påven Sixtus II skall enligt legenden ha anförtrott Laurentius kyrkans skatter, som denne då delade ut till de fattiga. Roms ståthållare befallde Laurentius under förföljelseperioden mot de kristna att lämna skatten till myndigheterna, varvid han samlade de fattiga och sjuka och sade till ståthållaren: ”Här är den eviga skatten, som aldrig förminskas utan växer”. Laurentius lades då på ett halster över glödande kol. Hans avrättningsredskap har då blivit hans attribut, det sätt hans känns igen på bilder.

Den som vill besöka martyrens grav får resa till Rom. Vid Colosseum tar man spårvagnslinje 3 och hamnar efter att ha passerat de stora kyrkorna San Giovanni in Laterano (Roms biskopssäte), Santa Croce in Gierusalemme (som har reliker av Kristi kors) och den gamla stadsporten Porta Maggiore så kommer man till Piazzale del Verano och då är man framme vid basilikan San Lorenzo fuori le mura, alltså på svenska Sankt Lars utanför murarna.

Kyrkan byggdes på en plats som var ett oratorium, ett bönekapell, byggt av kejsar Konstantin i början av 300-talet över vad som förmodades vara martyrens grav. På 580-talet lät påven Pelagius II påbörja en basilika på platsen, till martyrens ära. På 1200-talet lät påven Honorius II bygga en anslutande basilika, som förenades med den gamla basilikan.

Till skillnad från de flesta europeiska städer så klarade sig Rom relativt oskadat under andra världskriget, men utsattes ändå för två bombattacker. Bombningen den 19 juli 1943 gav skador på basilikan San Lorenzo fuori le mura. Kyrkan har sedermera varsamt återställts men en del fresker förlorades för alltid genom bombningarna.

I ”confession” under baldakinaltaret vilar då inte bara den helige Laurentius utan också den förste martyren Stefanos. Dennes kvarlevor hämtades från Konstantinopel av Pelagius II.

I kyrkan finns också två påvegravar från olika tider, Hilarius (påve 461-468) och Pius IX (påve 1846-1878). En annan känd person som har sin grav i kyrkan är Alcide de Gasperi, Italiens premiärminister 1945-1953, en av den Europeiska Unionens ”fäder”. Mellan 1374 till 1847 så var San Lorenzo sätet för den latinske patriarken av Jerusalem.

Det finns fler kyrkor i Rom som är ägnade åt Laurentius: San Lorenzo in Panisperna som är byggd på det som tros vara martyrens avrättningsplats, och San Lorenzo in Lucina där halstret bevaras. I Sverige finns fler Sankt Lars-kyrkor, förutom då i Linköping och den gamla stadskyrkan i Falkenberg så är finns det en ruinkyrka i Visby och så förstås domkyrkan i Lund. Lunds stift har också halstret i sitt vapen.

San Lorenzo fuori le mura räknas som en av de sju stora pilgrimskyrkorna. Så desto angelägnare för en Rombesökare (vare sig man kallar sig turist eller pilgrim) från Söderköping att inte bara ägna tiden åt de självklara besöksmålen Peterskyrkan, Vatikanen, Colosseum och Forum Romanum utan att också känna historiens vingslag i den ”riktiga” Sankt Laurentii kyrka!








måndag 18 februari 2013

Kapellet från 1960 som är en kyrka från 1634

Karlstads stift är mitt hemstift, och det var här som jag började att göra utfärder tillsammans med mina föräldrar till kyrka efter kyrka. Ett besök i Sunne sommaren 1984 resulterade i ett kyrkbesök, och jag erinrar mig ett besök i Stavnäs kyrka. Det var nog då som mitt intresse för kyrkor började att formas, och med tiden har jag besökt de allra flesta kyrkorna i Karlstads stift.

Sommaren 2012 kunde jag sudda ut en av mina få "vita fläckar" bland kyrkor i Karlstads stift, nämligen kapellet i Uddeholm, Norra Råda socken.

Uddeholms kapell ligger i parken vid Uddeholms stora bruksherrgård, alldeles vid kanten av Rådasjön. På andra sidan sjön kan man se Norra Råda kyrka, byggd vid 1800-talets början på en medeltida kyrkplats. När biskop Borgenstierna den tredje söndagen efter Trefaldighet 1960 bultade på dörren till kyrkan så följde han ordningen för återöppnande av kyrka.

Detta var nämligen helt genomtänkt. Uddeholms kapell är nämligen till sin essens Norra Rådas gamla sockenkyrka i trä från 1634, ersatt på 1750-talet av en korskyrka av trä som i sin tur blev lågornas rov efter åsknedslag den 3 juni 1801, och då ersattes av den vita klassicistiska kyrkan som står kvar idag.

Kapellet stod kvar på sin gamla plats ännu 1778 men kom snart att flyttas över Rådasjön till Uddeholm och blev ett magasin i herrgårdsparken med 7-8 nya stockvarv. Under 1900-talet började småkyrkorörelsen att växa fram, det gällde för kyrkan att finnas där folket var vilket innebär byggande av många kyrkor i nyare industri- och stationssamhällen där det tidigare inte fanns någon kyrka.

Så var det också i Uddeholm, och bruksdisponent Nils Danielsen med hustru skänkte en grundplåt. Tanken var att Uddeholms bolag helt skulle stå för bygget, men istället bildades en stiftelse år 1959 med uppgift att tillhandahålla lokal för församlingsarbetet i Uddeholm. Byggnadsingenjör Hans Schultzberg verkade som arkitekt, och kyrkan har präglats av en efterbildande stil, det finns nämligen gott om typiska Värmlandskyrkor i trä som förebilder i närområdet: Sunnemo, Gustav Adolf, Norra Ny m. fl.

Kyrkans inre är präglat av furuinteriören. Bänkarna kommer från Norra Råda kyrka.








måndag 11 februari 2013

En skäggig Luther

Vesene kyrka ligger i Gäsene härad i Västergötland, och numera i Herrljunga kommun. Sockenkyrkan i Vesene är en enkel medeltidskyrka, förmodligen från 1100-talet. Kyrkan är unik i Sjuhäradsbygden genom att den saknar fönster och dörrar i väster och norr. Kyrkan är murad av stora granitblock har år 1764 byggts till åt öster. Från medeltiden finns ett altarskåp med en trärelief föreställande yttersta domen, ett romanskt triumfkrucifix och dopfuntens cuppa av sandsten.

I kyrkan finns spår av unggotiska kalkmålningar från omkr. 1300. Altarskåpet kompletterades 1714 och 1741 byggdes en läktare som fick bondska målningar. Bland annat framträder Martin Luther på läktarbröstet, inte särskilt porträttlik med stort skägg. Jag har själv aldrig sett någon bild av en skäggprydd Luther i något sammanhang.

1926 genomfördes en omfattande renovering under ledning av Axel Forssén, en arkitekt som renoverat många kyrkor i västra Sverige. Kyrkans senaste tillskott är vapenhuset, som nybyggdes så sent som 1978 på platsen för ett äldre.










lördag 2 februari 2013

Söderbärke

Dalarna har många stora och vackra kyrkor, ofta är de i grunden medeltida och har byggts om och byggts till vid flera tillfällen.

Vid Barken-sjöarnas förening i södra Dalarna finner vi just Söderbärke. Fram till 1646 omfattade socknen även nuvarande Norrbärke. Söderbärke skall ursprungligen ha tilhört Malma pastorat nere i Västmanland. Den äldsta kyrkan på platsen skall enligt Abraham Hülphers ha varit ett träkapell. Senast vid 1300-talets slut ersattes detta med en stenkyrka, av vilken murpartier ingår i den nuvarande kyrkan.

Efter freden i Nystad 1721 rådde fred och högkonjunktur i Bergslagen. Detta gjorde att brukspatronen Jacob Tersmeden vid Larsbo bruk ville se en ny och större kyrka. Han understödde kyrkbygget och donerade predikstolen. I gengäld fick han ett gravkor för sig och sin familj i kyrkans sydvästra hörn. Bygget påbörjades 1729 och Söderbärkes nya kyrka invigdes 1734, även om tornet inte kom att fullbordas förrän 10 år senare.

Altaruppsatsen är i barock och har en draperimålad fond. Predikstolen är ritad av Carl Hårleman och utförd av Daniel Burchard, uppsatt 1735. Det finns två dopredskap i kyrkan, en äldre av gotländsk kalksten från 1200-talet, och en "dopängel" från 1743.

En prästson från Söderbärke var akademiledamoten
professor H. S. Nyberg (1889-1974).